Den 8 september stod Niklas Wennberg åtalad vid Göteborgs Tingsrätt för brott mot djurskyddslagen. Vad som först kändes som ett skämt ledde till polisanmälan, åtal och rättegång. Och värst av allt. Vår snygga stolta ledargalt Sune avlivades eftersom han haltade på höger fram.
Sune hade haltat i två år men var aldrig hotad som ranghögste gris. Sune hade ett fint hus och rörde sig över 12 000 kvadratmeter och var pappa till alla kultingar som han gick tillsammans med. En student från SLU i Skara skrev en etologistudie om flocken och Sunes hälta kommenterades aldrig. Däremot skrev studenten att med tanke på hur fint Stadsjords grisar har det är det tveksamt om konventionell grishållning skulle tillåtas alls.
Thomas Bodström rycker ut
Att Djurens Rätt, Djurrättsalliansen och SLU stod bakom mig ändrade ingenting. Jag skulle rimligen fällas i Tingrätten för så går det till när små djurägare står åtalade. Dom stora grisbönderna går alltid fria. Notera att Djurrättsalliansen anmälde 100 grisbönder 2007 och ingen åtalades trots fruktansvärda bilder och filmer.
Jag skriver till Thomas Bodström mitt i valrörelsen och förklarar att det står galet till i Göteborg. Thomas har läst och ringer bums och ställer upp som försvarare trots att han har vanvettigt mycket att göra.
Åtalet hackas sönder
Thomas och jag hackar sönder åtalet och visar att länsstyrelsen och polisen har lagt fram en polisutredning full av direkta lögner och osakligheter. Domaren avkunnar rekordsnabbt sin dom som innebär att undertecknad går fri på alla punkter. Domslutet överklagas inte och därmed har vi en historisk vändning. För första gången i svensk rättshistoria har en välkänd advokat engagerat sig i en rättegång kring djurrätt. Och den lilla djurägaren vann.
Länsstyrelsen ber inte om ursäkt
Att åtalas för brott mot djurskyddslag och vet att man rimligen kommer att fällas eftersom maskinenfungerar så är oerhört jobbigt och kränkande. När jag vinner innebär det att länsstyrelsen beslut att skjuta Sune var fel. Jag hade rätt och länsstyrelsen fel.
Jag ringer länsstyrelsen och förklarar att mina direkt kostnader för avlivning, transporter, veterinärundersökningar, obduktion samt förlust av grisen kostade mig cirka 50 000 kronor. Hur ser rutinen ut? frågade jag. Sätter ni in summan på mitt postgiro? Nej det tänkte man inte.
Länsstyrelsen vill inte betala
Thomas Bodström som är klok och sansad säger att i ett sånt här fall ska man inte polisanmäla och åtala på en gång utan man ska alltid söka en lösning baserad på samtal. När alla möjligheter till överenskommelser baserade på respekt och vänskap är uttömda går man vidare i en juridisk process.
Länsstyrelsen vill fortfarande inte betala trots att Tingsrättens utslag ger att deras beslut om avlivning var felaktigt. Om någon har lust att hjälpa till med en filosofisk/logisk analys av situationen uppskattas insatsen.
Nu ligger ärendet efter Thomas lotsning hos Justitiekanslern. Så småningom ska vi bjuda in till ett seminarium om myndigheterna och deras förhållande till de små bönderna och till logiken.
Läs inlägget från september direkt efter rättegången.
Senaste kommentarer