Archive for april, 2015

Seminariet den 23 april med Niklas Wennberg och Sara Hjalmarsson flyttas. Vi återkommer med tid. Vi beklagar den sena kommunikationen. Ring Niklas om ni har frågor 0703-70 80 04.

Stadsjord har uppmanats av aktivister att redovisa hur grisarna firade påsken. Här kommer ett vittnesmål men vi vill varna för starka bilder. Det är Sötnos, gammelmormor, som får smaka på påsktårtan först.

Häromdagen hälsade Ulla-Karin Moberg och Lars Lilled på i slakthuset. Båda är chefer på Socialt resurscentrum i Göteborgs stad. Och båda är intresserade av vad som gör människor glada över sina liv i staden.
Vad ger delaktighet snarare än alienering och frånkoppling. Stadsjord försöker med grisar och odling bygga en tydligare koppling mellan människor och deras landskap och mat. Vi vet att ett kvarter lever upp när grisarna kommer för att tillsammans med kvarterets boende ändra marken från ensidig tristess till uttrycksfull lustgård med odling i fokus.

Ulla-Karin funderar över att föreslå grisar som medhjälpare i en kvartersutvecklingsprocess i Göteborgsområdet och hon undrar hur dokumentation och tunga motiv bakom grismobilisering kan se ut.
Vi har aldrig gjort några studier kring människors sätt att uppfatta grisarna och nystarten på odlandet.  Vi undrar förstås hur glada människor blir i relation till glädjen som levereras av fotbollsmatcher, besök på pizzerian eller Liseberg. Men vi har inga studier i ryggen. Utan vi får anta att det människor berättar är sant. Vi har hört människor berätta att dom kommer varje dag för att få sin dagliga grisdos. Socialförvaltningen i Kyrkbyn berättade att det vanligaste samtalsämnet under fikarasterna hela hösten 2014 var grisarna, näst klienterna. Lars Lilled säger att den narrativa beskrivningen av ett kvarter måste ges större plats vid sidan av någon slags hårdvara som olika vetenskapliga studier anses leverera. Han tycker själv att man kunde sätta upp en enkel tavla vid grisarna och en anmodan att trycka på knappen om man gillar grisarna. Som en superenkel gästbok. Man kanske skulle uppmana människor i Högsbo att skicka in sina favoritbilder på urgrisarna Måla, Vovven och Sötnos, eller människorna i Majorna eller på Hisingen.

Om någon har tips hur vi skulle kunna värdera grisarna närvaro i ett kvarter, hör gärna av er. Ni kanske har en egen studiemodell ni vill koppla till våra grisar!

Häromdagen fick jag tips att det ligger en film på nätet om Stadsjord. Jag kollade idag och blev nästan rörd över att vi uttryckte en hel del klokt. Tack för att ni tog er tid att filma och lägga ut på nätet. Kolla om ni vill höra litet mer om varför vi har verksamhet mitt i staden och i kanten på staden. Stad och land borde hänga ihop bättre. Det är nog de filmen handlar om.

http://narodlat.nu/portal/producenter/stadsjord/

Så kom äntligen processionen från andra sidan Älven. Älvstranden Utvecklings legendariske miljöchef vågade sig ut grishagen för att smaka hållbarhet och vänslas med Stadsjords ljuvliga entreprenadmaskiner.
Staffan Bolminger tog med sina två barn som stöd vid den lantliga utflykten. Och han använde sin fritid till besöket. Så formalia och protokoll fick stå tillbaka för en gedigen griskontakt av tredje graden. Staffan var litet ängslig men hans modiga barn var hela tiden nära och gav stöd när grisarna började nafsa i jeans och jacka.

Staffan Bolminger och Niklas Wennberg var den tidiga duon som såg till att Kvartersodlat Kvillebäcken hände. Vi samarbetade även med uppstarten av Mistra Urban Futures och Göteborgs 400-årsjubileum. Så om jag är litet retsam är det för att jag tycker mycket om Staffan och hans kunskap och intresse att få saker att hända bortom policy och sweet talk.

Ungdomar på träningsläger
De tre smågaltarna på Månstorpet är nyanställda och ska förhoppningsvis vara med och ta fram nästa generation kultingar. Eller rättare sagt en av dom får det hedersuppdraget. De andra två ska iväg till Härryda och jobba med stadsträdgårdsmästaren i ett skogsprojekt som bara de bästa skogsproffsen anlitas för. (Vi går litet i förväg för Härryda har inte bestämt sig helt för att anlita småkillarna men vi har gott hopp)