Verksamhetsledare Göteborg/Nationellt: Niklas Wennberg, 0703-70 80 04. niklas@hylapond.se

Världens första standard för stadsjordbruk – första mötet

 

Nu är arbetet igång. Världen ska få sin första standard för stadsjordbruk. Första arbetsmötet hölls på SIS i Stockholm i oktober. Stadsjord är med.
Vi har skrivit om standarden tidigare. I mars arrangerade vi ett seminarium i Göteborg tillsammans med Mistra Urban Futures för att diskutera möjligheterna med en standard och problemen. En månad senare träffades ett 40-tal intresserade i Stockholm för diskutera standard. Vid Stockholms-mötet presenterade Niklas Wennberg Stadsjords arbete som ett exempel på urban småskalighet. Plantagon talade om sitt arbete som exempel på urban hightech med sina vertikalväxthus.

Försiktig start
Första mötet med Tekniska kommittén samlade ett tiotal personer. Deltagarna representerar: Plantagon (två personer), SIS (tre personer), LRF, Vinnova, Stadsjord, Sveriges konsumenter, SIK och Medveten konsumtion. Inriktningen på standardbygget är svensk standard som kommuniceras på svenska och engelska med avsikt att kunna utveckla standarden internationellt. Arbetet beräknas ta tre år. en diskussion nhar förts om möjligheten att mer än halvera tiden men bland andra undertecknad har hävdat betydelsen av en process som spänner över mer tid för att få en intressant och inkluderande process. Effektivitet mäts bland annat i antalet deltagande intressenter.

Andra intressanta arbeten
Standarden för stadsjordbruk  kommer att synkas med befintliga standarder, certifieringar och standarder som är under uppbyggnad. Två viktigt referensarbete är 1. Smart and sustainable development in communities som är en internationella CEN-standard med SIS som deltagare i arbetet. 2. ISO Tecknical committee 268 Sustainable development in communities. Även här deltar SIS.

En av uppgifterna för deltagarna i arbetet med stadsjordbruksstandarden är att hitta fleras kopplingar till befintliga standards/guidelines och certifieringar. Det är onödigt att dubblera arbete. Samtidigt är det farlig att ärva föreställningar och och definitioner som kanske skall moderniseras och ändras för att ge plats åt stadsjordbruk som säkerställer demokratisk tillgång till livsmedel och en hållbar stad för alla.

Stadsjord söker samverkan med organisationer/företag/kommuner/regioner/företag som vill medverka i arbete med standardsbygge. Hör av er om ni vill samverka med Stadsjord. +46 703 70 80 04. Niklas@stadsjord.se 

 

 

 

 

Work for Refarm Europe

 

 

Vill du hjälpa till att forma Europas framtida Stadsjordbruk? Vi behöver dig som skriver uppsats eller avhandling och vill utforska och forma ett framtida mer hållbart urbant matlandskap.

Projektet Refarm Europe utgår ifrån Europa-parlamentarikern Peter Erikssons initiativ att utforska och stimulera ett europeiskt stadsjordbruk som utvecklar stadens hållbarhet och landsbygdens bärkraft. Niklas Wennberg, Stadsjord, är huvudansvarig för studiens genomförande. Peter Eriksson är stationerad i Bryssel och Niklas Wennberg i Göteborg.

Hör av dig till Niklas Wennberg för att diskutera vårt behov av stöd i studie och undersökningar. +46 703 70 80 04. Niklas@stadsjord.se Du behöver inte skriva och tala svenska eftersom vårt rapportspråk är engelska.

………………..

Are you interested in forming Europes future strategi for enhanced urban food resilence? We need you who want to support our project through your thesis or other academic work at a Swedish or other European University. 

The Project Refarm Europe rests on the Swedish MEP (Member of Parliament) Peter Erikssons initiative to investigate and stimulate a European Urban Agriculture that develops Urban Resiliense on one hand and on the other develops Rural prosperity and sustainability. Peter Eriksson is stationed in Brussels and Niklas Wennberg in Göteborg Sweden.

Contact Niklas Wennberg in order to discuss our need of support. +46 703 70 80 04. Niklas@stadsjord.se  You don´t have to speak or write Swedish as our official report language is English. Your experiences from all over Europe or the world come in handy in our Mission.

 

 

Stadsjordbruk med svag förankring i politik och administration

 

Köpenhamn är bäst i många miljögrenar. En av Europas ledande cykelstäder. Europas kanske högsta andel ekomat i skola och andra offentliga kök. Men stadsjordbruket har inget starkt stöd i politik och administration.

Jakob Magid, biträdande professor Institut för Plante- och Miljövidenskab,  Köpenhamns Universitet tar emot på sitt tjänsterum på Thorvaldsvej i västra Köpenhamn. Som besökare i Köpenhamn slås man av alla cyklar och alla ekomat i butikerna.  Tillsammans med vetskapen att Köpenhamn antagligen går i land med målsättningen att 2015 ha 90% ekologisk mat i skola, barnomsorg och äldreomsorg kan man dra förhastade slutsatser om stadsjordbruket i Köpenhamn. De borde vara väl utvecklat och coachat av politik och administration, eller?

Jakob blockerar snabbt denna tankebana och förklarar att stödet för stadsjordbruk i Köpenhamn är litet.  Andelen ekomat i offentlig matlagning är mycket högt men intresset för stadsjordbruk är lågt i stadshuset. Många politiker uttalar sig positivt om stadsjordbruk men det har inte avsatts några egentliga pengar för att utveckla, beskriva  eller understödja stadsjordbruket i Köpenhamn.

A tale of three cities

En av Jakobs studenter, Afton Halloran, skrev 2011 ett intressanta arbete som heter : Incorporating Urban Agriculture into Urban Planning – A tale of three cities. Städerna är Daar Es Salaam, Köpenhamn och Vancouver. Afton berättar att det politiska stödet för stadsjordbruk skiljer sig väsentligt åt i städerna liksom antalet stadsjordbrukare och volymen producerad stadsmat. Dar es Salaam, Tanzania, uppvisar ett institutionellt stöd för stadsjordbruk men stadsjordbruket är likafullt mycket väl utvecklat och viktigt för stadens ekonomi, livsmedelssäkerhet och människors hälsa.

I Vancouver är stadsjordbruket väl utvecklat och väl förankrat i den politiska världen och ges ett betydande stöd från olika offentliga institutioner. I Köpenhamn däremot, förklarar Afton är stödet svagt och odlingen inte särskilt utvecklad.

Positiva associationer

I Köpenhamn ger stadsjordbruk nån slags positiva associationer i de flesta politiska läger men inga egentliga medel har budgeterats för att bygga upp en högre självförsörjningsgrad i staden. Jakob har varit med och bidragit med ett par akademiska utredningar kring stadsjordbruk men stadens intresse är klent menar han. Utredningarna han talar om handlar om: 1. Är det farligt att äta grönsaker odlade i staden? Jakob et als svar är att det är inte farligt att äta grönt från staden. Halterna av PAH och metaller är lägre än grönsaker från konventionell odling på landsbygden oavsett vilka jordar i Köpenhamn man odlar i. Studien säger att det är minst 1 000 gånger farligare att andas luften i Köpenhamn än att äta grönsaker från förorenade jordar i Köpenhamn. 2. Vad finns det för övriga hinder till stadsjordbruk i Köpenhamn. Den senare studien diskuterar bland annat skillnaden mellan situationen i Nordamerika och Danmark. I Nordamerikanska städer utvecklas stadsjordbruket snabbt men inte i Köpenhamn. Fattigdomen i Nordamerika är ett skäl och ett annat att Nordamerika har ett mer pragmatiskt förhållande till risker med odling i dåliga jordar.

Intern strid. I Köpenhamn är försiktighetsprincipen vad gäller gifter en tydlig hämsko för odlingen. Parkförvaltningen vill främja stadsjordbruket men Miljöförvaltningen håller emot och det föreligger en uppenbar konflikt. En mer tillåtande attityd växer långsamt på grund av politiskt ointresse och på grund av att danskarna kanske har en grundmurad föreställning att maten produceras på landsbygden.

Låg potential 

Jakob Magid räknar med att varje köpenhamnare skulle behöva 1 000 kvadratmeter för sin försörjning på vegetarisk kost. Hans inventeringar av staden visar de odlingsbara ytorna ger varje invånare 20-25 kvadratmeter. Att bli självförsörjande kan inte bli temat menar han. Likafullt är stadsjordbruket viktigt för att bygga upp ett medvetande om maten och produktionen om maten och betydelsen av en hög lokal självförsörjningsgrad som inbegriper stadens omgivande landsbygd. I sammanhanget kan nämnas att svenska beräkningar ger att bara landets villaträdgårdar skulle kunna producera 50% av Sveriges livsmedel om svenskarna åt vegetariskt.

Stort spann i uppskattningar om potential

Uppfattningarna om hur stor areal som krävs för en människas mat går verkligen isär. . Studenter på Sveriges Lantbruksuniversitet Uppsala har utgått ifrån att De svenska trädgårdarna utgör tillsammans en yta på 300 000 hektar mark. Om alla människor åt vegetariskt skulle man teoretiskt kunna odla mat till 4 miljoner personer på denna yta. Studenterna menar att 800 kvadratmeter krävs pers person. Beräkningen bygger på deras egna provodlingar. Samma studenter visar att hela Sveriges jordbruksmark skulle kunna försörja cirka 34 miljoner personer. Intressant i sammanhanget är att Sveriges självförsörjningsgrad stadigt minskar. Idag importeras exempelvis 95% av frukten som konsumeras i Sverige. Västra Götaland har en självförsörjningsgrad av bär på mindre än 1%.

Kommentera gärna och lämna tips på studier kring areal för självförsörjning. Det ryktas att det finns engelska trädgårdar som på 250 kvadratmeter ger mat till en person på vegetarisk kost. Tipsa gärna!

 

 

 

 

Bryssel träffar Stadsjord

 

I oktober presenterades Refarm Europe första gången för EU-parlamentet. Det var nervöst. Tänk om svenskarnas idéer om Stadsjordbruk som utvecklar stad och landsbygd skulle mötas av tomater och kravaller!

Peter Eriksson är svensk parlamentariker i den Gröna gruppen och det är han som är pappa till initiativet Refarm Europe. Niklas Wennberg är extraförälder och huvudkonsult i genomförande och förankring av initiativet. Peter som bor i Bryssel och arbetar för Parlamentet har förstås förankrat Refarm Europe i Gröna gruppen men Niklas Wennberg har bara korresponderat med mail och telefon. Men i mitten av oktober var det dags att berätta inför parlamentets Gröna grupp i Bryssel.

Öppen samverkan

Undertecknad har önskat att arbetet för Gröna gruppen skall ske i stor öppenhet. Att göra en utredning i tysthet och sen presentera en skrift full av perspektiv och förslag är bekvämt under arbetsperioden eftersom ingen stör. Risken är att ingen heller stör eller bryr sig när rapporten väl är lämnad. Flödet av rapporter, pm, aktioner, upprop från lobbyister och politiska grupper är gigantiskt och riskerar att skymma sikten för parlamentets ledamöter och deras sekretariat. För att nå framgång måste de som bygger politiken känna sig berörda och ges möjlighet att korrigera och komplettera pågående projekt.

Understrukna perspektiv

För oss som inte arbetat i Bryssel förr finns ju fördomar hur politiken byggs. Vem har inte sett franska bönder som blockerar hela Paris med traktorer när dom vill nåt eller italienska som dumpar ruttna tomater framför beslutsfattarnas borgar. Tänk om denna kontinentala tradition även gäller i Bryssel när missnöje ska visas…

Niklas Wennbergs och Peter Erikssons presentation i Bryssel möttes av klok och konstruktiv kritik.  Själv var jag imponerad över det intresse som frågan visades redan i detta tidiga skede.  Vi ville betona några dimensioner för vårt arbete och hoppades få mötesdeltagarnas respekt för dessa vägval.

1. Refarm Europes inriktning är att utveckla traditionellt horisontellt urbant jordbruk med jord som odlingssubstrat men även stadsjordbruk baserad på annan produktionsteknik som kan vara vertikalodling i höghus samt aquaponics, hydroponics jämte andra relativt nya tekniker för matproduktion.

2. Stadsjordbruk för oss är produktion av vegetabilier och animaliska produkter i städer och strax utanför städerna (den periurbana radien).

3. Refarm Europe betonar vikten av att bygga stadsjordbruk på en kunskapsgrund som bärs av såväl folkbildning som akademiska institutioner.

4. Stadsjordbruket kan om det utvecklas på rätt sätt bygga större ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet i staden samtidigt som motsvarande värden uppgraderas i omgivande landskap.

5. Stadsjordbruket är också en brygga mellan EUs nuvarande medlemsländer och tillkommande medlemmar. Vi menar att många av de nya medlemmarna och länderna i kanten av nuvarande EU redan har en tradition med hög självförsörjningsgrad i städerna. Ett bevara denna tradition även efter inträdet i EU är angeläget för ansökarländerna och för redan anslutna länder eftersom dessa nygamla produktionsmodeller rimligen tillhör framtidens modeller för urban matförsörjning.

Konstruktiva förslag

Åhörarna i Bryssel markerade betydelsen av bland annat:

– Att inte bara de gamla medlemmarnas kunskap och erfarenheter utnyttjas och ligger som grund för de rekommendationer som Refarm Europe leder till. Bland annat en representant från Litauen påpekade att Baltikum har en stark tradition av stadsjordbruk som i årtionden producerad en mycket stor del av ländernas totala jordbruksproduktion. Dessa erfarenheter bör nyttiggöras i hela Europe.

– Programmet Refarm Europe måste synkroniseras och vävas samman med andra viktiga matrelaterade program som Gröna gruppen tagit initiativ till. Inte minst den Foodcampaign som rimligen kommer att sjösättas första halvåret 2015.

– Refarm Europe borde användas för att adressera en global situation med storstäder i Afrika och Asien som idag inte klarar att föda sina invånare.

Vad händer inom stadsjordbruket Bryssel? Bryssel är inte en av Europas hotspots för stadsjordbruk. Den som komne med flyg ser stora majsfält från flygbussen in  mot staden och kan få för sig att detta är grundackordet i Bryssel men så är det inte.

Det intressantaste initiativet om man snabbsöker är i mitt tycke något som heter Parchfarm. Värt att läsa mer om på http://brusselsfarmhouse.wordpress.com

Information om EU-parlamentet: http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-institutioner/Europaparlamentet/

 

Stilträdgårdarna utvecklar köksträdgården

Intresset för lokal mat och ökad självförsörjningsgrad växer snabbt i England. Köksträdgårdarna tar allt mer plats vid sidan av stilträdgårdarnas hårt tuktade häckar och skrytiga blomsterprakt.  Hidcote Manor och Tyntesfield är två av trädgårdarna som går före.

Mike Beeston som är chef på Hidcote Manor tillträdde jobbet för ungefär fem år sedan. Hidcote var en gång i tiden en stor gård som var självförsörjande på mat med stor käksträdgård, frukt och djur. Men för 100 år sedan såldes gården och nya ägaren konverterade trädgården till en stilträdgård som idag anses vara en av Europas allra tjusigaste trädgårdar, möjligen slagen bara av Versailles utanför Paris.

Egna produkter på café och restaurang
Så kom Mike och menar att köksträdgården skall tas till heders igen och så småningom viktas lika med stilträdgården. Det här är en grön revolution som på sina håll ändrar trädgårdseuropa i grunden. På Hidcote är målet att inom några år vara nästan självförsörjande på grönsaker och till och med kött på gårdens restauranger och caféer. De nya köksträdgårdarna på Hidcote är mycket populära bland besökarna i och med att intresset för mat växer. Gamla stilideal som sade att nyttoväxter var b:igt är på väg bort. Snyggt och gott smäller högt nuförtiden.

National Trust sätter standard?
Både Hidcote och Tyntesfield är trädgårdar som drivs av Storbritanniens National Trust som förvaltar tusentals trädgårdar. Om dessa två trädgårdar blir stilbildande i Storbritannien får vi en radikal förändring av Europas syn på köksträdgården som motor i en omställning mot lokal mat i främst städer.

Englands exempel kan spela roll inom EU som ett föredöme. Inte minst viktigt är att denna renässans för köksträdgården kan betyda att nya EU-länder och framtida medlemmar får lättare att motivera att köksträdgården/institutionsträdgården ges en stark roll inom skola, fångvård, sjukvård, äldreomsorg samt stadsparker och botaniska trädgårdar.

Sverige ett historiskt föredöme
En gång i tiden var Sverige ett föredöme med sina skolträdgårdar som var en naturlig del i pedagogiken, ekonomin och trivseln. Men i samband med modernisering av jordbruket efter första världskriget lades trädgårdarna ned på skolor och sjukhus.  En viktig fråga för Refarm Europe är att hitta Europas köksträdgårdar och fundera hur de kan bli fler och viktigare.

 

Matkultur som utvecklar stad och land

 

 

Bristols ”Hobbitcafe” i St Werburgs City Farm har en släkting inåt stan. The Canteen. Här berättas storyn om hur stadsjordbruk och landsbygd samverkar och bygger exklusiv men överkomlig matkultur.

Om du försöker förstå drivkraften bakom omställning till lokal mat så är The Canteen i Bristol ett måste. Vänta dig inga läckra sittgrupper och fjäskiga tapeter. Här är lokalmatens inneboende logik och en inspirerad personal med gäster det sköna.

Matlandskapet växer fram på väggen

Stokes Croft i Bristol är en mix av second hand, stora muraler, design och begynnande gentrifiering. På väg att bli en mogen hipsteradress med hyror på väg mot himlen. Utifrån ser The Canteen lika charmigt ut som Coops centrallager i Borås. Inne charmas man så fort man hunnit fästa blicken. På en central vägg växer en målning av The Canteens matlandskap fram. Flera och flera leverantörer av öl, cider, kött och grönsaker från staden och den omedelbara omgivningen skrivs in. Och på en annan vägg växer dagens meny fram i krita. De tar en halvtimme att handskriva alla läckerheter från trakten på väggen. Och med undertecknads Sunday Roast väl serverad med Duck gravy (anksås) och Yorkshirepudding blir det ett stjärnregn över kantinen.

Råvaror från Tågstationen

En av de intressanta leverantörerna till The Canteen är The Severn Project som producerar bladgrönt i växthustunnlar på flera platser i Bristol. Bland annat vid järnvägsstationen (alldeles bakom spår 5) mitt i city. Polytunnlar i ful plast ger inget av charmen från odlingarna vi besökte i St Werburgs City Farm (se förra inlägget) men nu handlar det om fotosyntesens finurliga skönhet och ekonomins. The Severn Projekct visar att det går att kommersialisera stadsjordbruket genom att utnyttja oanvänd fulmark och producera grönsaker som säljs utan mellanhänder till krog och konsument.

Bristol går före

 

Bristol i England är en av Europas städer som satsar på stadsjordbruk och snäv försörjningsradie. Det är därför naturligt för EU-projektet Refarm Europe att hälsa på.

Stadsjords uppdrag för EU-parlamentets Gröna grupp innebär att vi ska hjälpa till att lokalisera och definiera bra modeller, koncept, policies och styrmedel som stärker städernas självförsörjningsgrad. Vi ska bidra till en stark EU-politik för bättre och mer stadsjordbruk. Vi ska Refarm Europe.

Who feeds Bristol?
Utredningen Who feeds Bristol från 2011 är en milstolpe för arbetet i Bristol att fokusera maten som central del i politiken och livet i Bristol. Oerhörda pengar läggs varje år på mat i Bristol som är ungefär lika stor som Göteborg. Frågan är vart pengarna går? Vem tjänar på offentlig sektors och privatpersoners inköp? Och vilka system gynnas? Såna som drivs av gifter och fossila bränslen eller såna som är ekologiska och i bästa fall närbelägna?

Refarm Europe på plats
Arbetet för Refarm Europe har just börjat och Bristol är en värdig destination för att rulla igång. Peter Eriksson, parlamentariker i Gröna Gruppen kommer i sällskap med Marie Utter och Niklas Wennberg, projektledare, står för program.

Niklas Wennberg deltar i ett EU-projekt, Urbact, som inkluderar ett antal Europeiska storstäder bland andra Göteborg, Athen, Lyon, Oslo och just Bristol. Bristol imponerar i sammanhanget och belyser en faktor som är typisk för stadsjordbruksscenen i Europa och världen. Över i stort sett hela världen är stadsjordbruket redan viktigt av sociala, integrativa, ekonomiska. hälsomässiga och klimatrelaterade anledningar. Men städerna saknar oftast policy kring stadsjordbruket.

Politik hand i hand med känsla och teknik
I Bristol finns de vanliga traditionella stadsodlingarna som vilar på hippies, hipsters och grönfingrade tanter och invandrare. Men här finns också exempel på stadsjordbruk i polytunnlar (billiga effektiva växthus) och ett aktivt arbete att kartlägga närområdets mat och ge plats åt matkultur och ekonomi byggd på ekologisk närmat.

Ett av målen med Refarm Europe är att tydliggöra att vi rimligen kommer att ha stadsjordbruk i Europa som täcker in spektrat hippie/hipster till hightech i liten och stor skala. Vi kommer att odla grönsaker, alger, fisk, svamp och hålla djur av olika slag i Europas städer.

Att så få kommuner beskriver stadsjordbruk som en del i kommunens ekonomiska, sociala eller ekologiska strategi beror antagligen på att stadsjordbruket är ett nygammalt inslag som är lätt att ytligt bejaka men som kräver litet mer analys för att strukturera genom politiska insatser.

Second biggest party in last election
PETER2009.WEB
Den skäggige är Peter och den andra Isabella. Dom vill att allt ska bli bra med fiskarna, människorna...och grisarna...
NIKLAS.PETER.GRIS.SKOG.WEB
NIKLAS.PETERHUS.WEB
Sötnos förklarar för storgalten att vi har en ny kollega.
ERIKSSONHUSET.WEB

Nu är det klart. Niklas Wennberg med Stadsjord bjuds in att bygga Europa-politik kring stadsjordbruk. Det är roligt och smickrande att vårt arbete i främst Göteborg uppfattas som så intressant att det kan nyttjas ute i världen. Tack Europaparlamentet för förtroendet. Och tack kära medarbetare att ni säger ja. Refarm Europe heter projektet.
EUs jordbruksutskott sammanträdde för första gången under den nya 5-årsperioden den 7 juli. Ett par dagar innan stod det klart att den nye parlamentsledamoten Peter Eriksson får en plats i utskottet och därmed bjuds Niklas Wennberg in som expert för att bistå i utskottsarbetet. 

Fantastiskt valresultat
Miljöpartiet gjorde ett fantastiskt valresultat och fick in fyra personer i Europaparlamentet. Peter Eriksson lämnar därmed Riksdagen och konstitutionsutskottet där han varit ordförande och ska in i europapolitiken. Ett av de politikområden Peter vill under perioden är stadsjordbruk. Stadsjordbruk som utvecklar staden och i samma tag landsbygden.

Niklas Wennberg börjar redan i augusti med sitt arbete att samla material från Europa och världen som kan bidra till en verklighetsuppfattning och en framtida politik med syfte att utveckla staden och landsbygden med stadsjordbruk som verktyg.

Medarbetarna säger ja
I Stadsjords-gruppen försöker vi vara relativt demokratiska och diskutera verksamhetens vägval. Partiet, väljarna och Parlamentet sade ja till Peter. Vad skulle medarbetarna säga. Idag har vi haft en genomgång av grön politik i skogen. Sötnos tycker att Peter ser trevlig och trovärdig ut. Så saken är klar. Vi säger ja till Europa!

Kontakta Niklas Wennberg: Om ni har intressanta idéer eller exempel på faktiskt politik kring stadsjordbruk så får ni gärna höra av er per mail. Vår kunskap är förstås begränsar och vi behöver en massa draghjälp för att bygga en fin EU-politik kring stadsjordbruk.

 

 

 

 

 

AMSTERDAMAFFISCH

Holland är en av världens stora grisproducenter. Ingen av oss vill egentligen veta hur de grisarna har det. Men många av oss äter deras fläsk. Nu bjuds Stadsjord in till ett av Hollands ledande institutioner för Urban Agriculture för att diskutera en grishållning man kanske kan vara stolt över – i stadens utkant.